En milstolpe

Nu ikväll så var jag och stortjejerna ute med Gunnar på gården så han skulle få rasa av sig lite. Sen när vi skulle gå in så hade vi han okopplad och när tjejerna öppnar dörren så kommer Sigge (våran katt) ut.


Var på Gunnar som vanligt flyger på honom men när jag sa nej så backade Gunnar, men så tog suget över och han flög på Sigge igen, jag sa nej och Gunnar backade sen visste han inte vad han skulle göra så han rusade mot Sigge igen och jag sa nej så han backade och kom till mig var på jag beordrade honom att gå in vilket han gjorde!!!

Så då överröste jag han med beröm och godis. Detta var ett stort steg framåt för oss!

Det är svårt att beskriva lyckan men alla som har en bångstyrig hund med järnvilja förstår min känsla.

Ibland är man nästan gråtfärdig och funderar vad man gett sig in på, men dessa framgångar gör att det är värt varje tår man fällt i frustration.  


Gillar ni inlägget? Glöm inte klicka på hjärtat ☺️

Kommentera här: