Jag känner att det är dags för en dementering

Det har senaste tiden har det gått rykten inte minst uppe i Gällivare men säkert på fler ställen att jag och mina barn lever i sådan misär att vi måste tigga för att överleva, eller iaf att vi har levt under dessa former så känner jag att någon har missförstått det jag sagt på Malou efter 10.

När Maja och Julia var små så VALDE jag att inte ta ut föräldraledigt 7dagar/vecka för att då skulle dagarna ta slut så fort.

Därför valde jag att strypa på mina utgifter och tänka väldigt ekonomiskt. Jag pratade med min bovärd så jag fick en stor frys för att kunna köpa storpack och frysa in. 

Min mamma bistod med en bil där jag bara behövde betala bensinen så att jag och barnen hade ett färdmedel.

Därför valde jag att starta Mathjälpen för jag vet att det finns ett sjukt bra skyddsnät i Sverige men jag har sett folk trilla emellan storlarna och då är det inte så lätt. 

Tack vare denna tid där vi levde snålare så lärde jag mig väldigt mycket och det formade mig till den människa jag är idag. Jag är än idag fruktansvärt pengasmart och kan trolla med knäna om det skulle behövas. Men framförallt så fick de mig att inse hur många lever, alla har inte turen att de kan välja så som jag gjorde utan de måste ta ut 7 dagar föräldraledigt och får ändå inte ekonomin att gå runt.

Att vissa barn inte har hela kläder och mat i magen, så detta har gjort att även mina barn slåss för varje barns rätt att få äta sig mätt.

Är det orättvisor i skolan där pengar från familjen måste läggas in så skriker mina barn ifrån och ifrågasätter för skolan ska vara avgiftsfri och de vet att alla har inte råd. När de rensar i sina rum så brukar de fråga om vi inte kan ge de hela leksakerna till något annat barn, de vill gärna lägga pengar till tiggarna utanför affären särskilt om de verkar ha barn. 

Så nä vi har inte behövt tigga pengar, mina barn svälter inte och de har både leksaker och kläder så det räcker och blir över. 

Att jag och barnen behövde tigga och att barnen fick svälta är en ren och skär lögn och jag vet inte riktigt om jag ska skratta åt förtalet eller gråta för att folk ljuger ihop historier om oss. 

Eller jo jag vet, jag skrattar. För jag vet att om det varit så att vi inte fick ihop vardagen så hade jag kunnat ta ut två dagar till med föräldraledigt, men om jag fick välja mer pengar på kontot eller mer tid med mina barn så var valet för mig väldigt enkelt. Barnen så klart, alltid BARNEN! 

Att starta Mathjälpen var bland det bästa jag kunde göra inte bara för att vi (jag och mina underbara volontärer) hjälpt så många barnfamiljer tillsammans med alla underbara givare utan även för att mina barn får se att det finns barn som inte har det lika bra som det mina barn har det.

Den stora skillnaden mellan mig och dessa människor som pratar om mig och mina barn är att om JAG fått höra att någon inte har mat till sina barn så skulle jag lyfta luren och ringa personen i fråga och kolla vad jag kan göra för att hjälpa och underlätta deras situation, jag hade inte sett det som ett härligt skvaller som jag sedan kan föra vidare.
 
Men nä vi varken har eller behöver tigga för våran överlevnad, däremot jobbar vi väldigt aktivt för att andra barn inte heller ska behöva göra det.

Hur man hjälper via mathjälpen

Att gilla och dela våra inlägg är ett sätt att hjälpa till, men vill man hjälpa direkt så kan det se ut på lite olika sätt.

 
1. Man kan åka och handla mat, hygienartiklar, blöjor osv (vad familjen behöver) sen lämnar man över det direkt till familjen.
Vissa givare tar med sig någon ur familjen och åker på affären.
 
2. Man kan köpa ett presentkort på en matvarubutik och antingen lämna till familjen eller om man inte bor i närheten så kan man posta det.
Tänk på att rekommenderade brev är en bra säkerhet när man skickar presentkort.
 
3. Man kan kolla om det går att handla online så familjen kan köra till butiken och hämta maten alt få den hemkörd.
 
Det bästa är att man ger efter sin förmåga och behöver aldrig fundera om hjälpen nått fram. Köper man mat för 100kr då får familjen mat för 100kr.

En dag i mitt liv

Väckarklockan ringer i vanliga fall 5:15 men idag har jag sovmorgon till 5:45.


Kliver upp och blrjar göra mig iordning för jobbet. Sally ska få följa mig på jobbet för Sixten är hemma med Maja.

På jobbet ringer Julia och frågar om hon kan få åka och bada med en kompis och jag säger ja.
Två timmar senare ringer Julia och är helt förstörd för hon har tappat bankkortet.

Suck

Lyckas få tag på busschauffören som hittar kortet på bussen.


Jag jobbar hela dagen och skyndar hem 14:30 (har jobbat in rasten så jag kan sluta lite tidigare)

Försöker få tag på Julia för att säg vart hon kan hämta kortet. Ca 10 min innan bussen går hem så lyckad jag få tag på henne. Då är de fortfarande i omklädningsrummet = missar bussen.

Gaaaaaah

Lyckas få en kompis att plocka upp tjejerna för hon skulle ändå hit.

Kl 17 åkte jag tillbaka till jobbet och då hade jag hunnit hänga upp tre vägglampor, gjort en intervju för 24kristianstad.se




Klicka här för att läsa intervjun